Ett halvår och några dagar sedan

Alla har redan pratat om det, men jag vill ändå skriva något om en dag för ungefär ett halvår sedan. Först sitter jag och zappar på teven, och ser bilder från något som ser ut som … en krigszon. Glas, damm, kaos, panik. Jag började förstå att det handlade om Oslo, och var i stan det var. Insåg att jag hade vänner som utan tvekan kunnat vara där. Det mest skrämmande var kanske inte vad som hade hänt, utan att ingen verkade veta. Okunskap är skrämmande.

Det kom funderingar om vem som låg bakom, terrororganisationer nämndes på teven och min pappa sa något i stil med ”njae, det här känns mer som någon högerextrem, sättet det är gjort på”. Kanske en halvtimme senare kom det som bekräftade både tragedin och vilken typ av åsikter som låg bakom: AUFs sommarläger var under attack.

Någonstans där blev det hela också personligt. Om jag skulle formulera min attityd kring terrorattentat (något som vissa av mina vänner är ärligt och uppriktigt rädda för) skulle det vara något i stil med ”det är hemskt, men jag kan inte göra något åt det och sannolikheten är så låg att det inte skrämmer mig”. Jag kan på något sätt inte vara rädd för att existera, vilket är det enda ‘kravet’ för att bli utsatt för en slumpmässig terrorattack. Men; helt plötsligt kände jag mig … personligt utsatt. De här ungdomarna dog för att de tyckte och kände ungefär som jag. Som blond, heterosexuell man i västvärlden är det inte helt vanligt att vara en utpekad måltavla, men helt plötsligt blev jag det på grund av mina åsikter.

Att sedan se diskussioner där resonemanget var av typen ”men utan invandring hade han ju aldrig blivit så arg att han skjutit och sprängt” fick mig att gå i taket. Det räckte inte att socialdemokratin förlorade en generation i Norge, den skulle dessutom få åtminstone en liten del av skulden.

Och nu sitter vi och försöker få skytten att klassas som sjuk, så vi slipper ta tag i vår självbild. Så vi slipper fundera hur samhället ser ut när människor med åsikter om att utrota en hel religion upplever sig ha stöd av det. Så vi slipper rannsaka oss själva.