Fint folk kommer sent, eller mitt beroende av att inte vara i tid …

Jag misslyckas redan första dagen med att få in ett #blogg100-inlägg i tid. Starkt.

Vad kommer jag att göra under våren?

Jag kommer att skriva en C-uppsats inom fordonsutveckling, läsa en kurs i psykologi och läsa ut julklappsboken om Steve Jobs. Med tanke på att min far gör korstecknet (nej, jag är inte helt allvarlig här …) så fort Apple nämns, kan jag bara tänka mig uppoffringen att köpa och hantera den boken dagarna fram till julafton.

Förhoppningsvis kommer jag också att planera in min sommar och höst, genom att ordna ett exjobb någonstans, inom någonting. Jag har inte börjat snäva in det så mycket än …

Jag kommer att skriva mer. Mer betyder i det här fallet endast mer än ingenting, men jag har ett litet projekt som jag ska försöka gå vidare med. Mitt skrivande tog en paus efter vissa händelser under våren och sommaren, och jag har letat efter vad jag faktiskt vill skriva om, och hur jag vill skriva det, sedan dess. Nu tror jag att jag hittat rätt känsla igen.

På något outgrundligt sätt ska jag hitta tid att försöka ta mig in på en till designprofession; modedesignen. Det kommer att vara som ren avkoppling, fjärran från dragprover och affärsplaner, och jag kommer att dokumentera det på min andra blogg http://himlar.wordpress.com (en just nu helt tom blogg, det kommer säkert upp saker där snart).

I övrigt ska jag nog inte göra så mycket …

 

Annonser

Formula Student

Som jag skrev i ett tidigare inlägg, är jag involverad i Linköpings universitets satsning på Formula Student. Eftersom det kanske inte är lika självklart för alla andra som för mig vad det faktiskt är, tänkte jag berätta lite om själva konceptet med tävlingen och vad jag ser som de stora fördelarna med att engagera sig i det.

Formula Student är en produktutvecklingstävling för framför allt ingenjörsstudenter. Konceptet är förhållandevis enkelt, men på samma gång oerhört komplicerat: studenterna ska se sig som en grupp produktutvecklingskonsulter, som skall sälja in just sitt koncept för en ensitsig formelbil för icke-professionell racing. Konceptet (i vissa fall prototypen) testas i statiska och dynamiska delgrenar, tänkta att testa kunskaper som behövs i arbetslivet.

Delgrenarna är:

*Konstruktion (statiskt)
*Presentation (statiskt)
*Budget och tillverkningskostnad (statiskt)
*Acceleration (dynamiskt)
*Bränsleeffektivitet (dynamiskt)
*”Skidpad” (dynamiskt)
*”Autocross” (dynamiskt)
*Uthållighet (dynamiskt)

Dessa spridda grenar, ihop med projektets natur (som exempel krävs det olika kunskaper för att bygga en hjulupphängning och att skapa kontakt med sponsorer) gör att jag anser att Formula Student är en av de bästa möjligheterna för studenter på universitet att ”testa” hur arbetslivet ser ut; här får varje person lära sig att samarbeta med människor med helt andra kunskaper och intressen än de egna. Det är också ett sätt att få en självkännedom och självsäkerhet som kan vara svår att få i kursverksamheten: här får studenten lära sig att det h*n ägnar sig åt är inte det enda viktiga, och att det finns saker som h*n är bra (eller åtminstone bättre än andra) på att göra. Båda dessa insikter är svåra att få i kursverksamhet där alla går samma utbildning (det är alltså lätt att få känslan att den egna utbildningen är den enda viktiga) och där det alltid finns någon som är bättre (det är alltså lätt att få känslan av att inte vara tillräckligt bra inom ämnet).

Regelverket är förhållandevis öppet för teknikutveckling, och fokuserar till största del på säkerhet istället för konkurrensutjämnande regler. I den för tillfället största klassen drivs bilarna av en fyrtakts kolvmotor på upp till 0,6 liters volym, med en strypning av luftintaget till motorn. Detta, tillsammans med minimalt axelavstånd, maximal spårvidd och krav på exempelvis en fysisk koppling av styrningen, utgör ramverket för teknikutvecklingen. Självklart är reglementet mycket större än så (sammanlagt över 140 sidor), men som sagt utgör en stor del säkerhetsspecifika paragrafer, standardisering av tävlingsmomenten och krav på sidoutrustning från teamen.

Historien för tävlingsformen är cirka 30 år, med grund hos SAE (Society of Automotive Engineers) i USA. Tävlingen har sedan spridit sig till Europa, Asien, Oceanien och Sydamerika. Deltagande universitet finns på alla världens kontinenter, och tävlingarna växer år för år. En av de senaste stora förändringarna är att en ”miljöklass” introducerats, där olika alternativa drivsystem används och tävlar mot varandra. Som exempel har biogas-, el- och etanolbilar tävlat under de senaste åren. En av de största tävlingarna går av stapeln på Silverstone i England, och anordnas av IMechE.

Eftersom den här satsningen är något av min ”baby” (det här blir tredje året jag arbetar för den här på LiU) så är det en tävling jag verkligen brinner för, och något jag tycker att alla som har möjlighet åtminstone ska kolla på. Den här presentationen är kanske inte den allra bästa, men det är svårt att veta vad som faktiskt är intressant, när man som jag nördat in sig väldigt på det här ämnet. Jag får återkomma med mer info, och svarar gärna på eventuella frågor.

Kommentar angående alla länkar

Ni kanske har sett att jag försöker att länka när jag nämner saker jag har någon form av källa till. Tanken är att för det första visa varifrån jag får det jag skriver om, och för att den som är intresserad av att veta mer ska kunna gå vidare och läsa själv. Hur bra jag än skriver kommer det alltid bara att bli referat.

En inledning

Okej, det är väl dags att jag tar tag i den här adressen också. Jag har använt Twitter ett tag, under namnet @aotomtaotom (taget från en låt av Euskefeurat), och känner nu att jag vill ha möjlighet att lägga ut texten ibland. Det kommer bli en hel del design, musik, politik och texter om idéer samt idéskapande. Kanske en del skrivande också, förhoppningsvis en del skrivande också.