It’s a hard knock life

Ni vet såna där dagar när man går från sängen till soffan, pallar upp sig med datorn och en god bok om chassiteknik, och sedan bara myser hela dagen? En sån dag har jag haft idag.

CAD

Sista racet för att få färdigt produktionsunderlaget i helgen, vilket kommer innebära en massa timmar i CAD. Jag misstänker att det kommer bli mycket av det här, det här och faktiskt en hel del av det här. Förhoppningsvis får ni också se några bilder på hur åtminstone någon del kommer att se ut.

Ingen av er som har något tips på grepptejp förresten? Jag letar efter en riktigt bra sådan.

Kreativitet i realiteten

Ännu ett gammalt inlägg, minimalt redigerat för ökad läsbarhet.

På något sätt vill jag få det här att ha med kreativitet att göra, och det stämmer nog också.

Nya kurser inleddes idag, bland annat en i träteknik. Projektet i kursen är att formge och konstruera en pall, med vissa olika förutsättningar och för vissa miljöer. I gruppen bestämdes att vi imorgon ska planera projektet och gå igenom våra första idéer, för att med en gång få ut en nollpunkt att arbeta ifrån. Så långt bakgrundsfakta.

I genomgången nämndes någon gång “väggen”, ett ord som startade en tankekedja hos mig. Jag tänkte på vad jag har hängandes på väggarna; några plancher, släktingars tuschteckningar och en spegel en vän målade åt mig. Jag har alltid gillat den målade spegelns uttryck, ljuseffekterna och hur motivet ändras fullständigt beroende på var i lägenheten jag befinner mig. Om man kunde göra något med pallen som återskapade just det, ljusspeglingen? En gammal skiss av en bordslösning i en arkitekturbok från mitt jobb gav en idé om att använda vikväggsprinciper, och jag började skissa. Snabbt upptäckte jag att skissandet inte gav en bra uppfattning av det jag ville visa; flexibiliteten. Hur visar jag den? En enkel kartongmodell, gjord av tre arkdelar som tejpats ihop med markeringstejp, visade egenskaperna jag letade efter. Jag kunde till och med, med hjälp av tejpen, testa att ha en tidningsficka i sitsen. Efter en kvart hade jag helt “plötsligt” en modell som på ett bra sätt visar min grundtanke. Formen är mycket grov, och har inte fått någon tanke alls, eftersom jag inte har någon idé där ännu. Det får bli något vi alla kan gå vidare med om gruppen gillar min idé under morgondagens möte.

Här plockade jag alltså upp ett ord, egentligen inte viktigt för uppgiften, från den muntliga briefen, skissade grovt, gick till egna erfarenheter för att hitta ett grunduttryck, återgick till skissandet, hittade en gammal idé som fungerar på ett nytt sätt i den här implementeringen, anpassade idéen i snabba skisser och gick över till tidig prototypmodellering, att använda för diskussioner och vidare skissarbete. Arbetsmetoden är inte logisk, den är iterativ med “utsvävningar” i olika riktningar och nya intryck.

Arbetar man själv, tror jag det här är ett lätt sätt att arbeta: hitta din favoritmetod att arbeta i, och gå ifrån och kom tillbaks till den regelbundet. Då kommer du att få ut mer av de andra metoderna du använder också. Det här arbetssättet är definitivt inte en garanterad framgångsmetod för att kunna få fram sin idé (kom ihåg att den här metodiken inte är beroende av om jag får positiv eller negativ kritik för idén imorgon; jag har presenterat min idé på ett fungerande sätt) men jag tror att den kan vara en att testa. Gör om, gör om, gör om, gör om, gör förhoppningsvis rätt någon gång, ungefär. Jag är inte så militärisk av mig.

En bok jag läser

Jag har börjat på boken om Steve Jobs, och är helt fascinerad.  Beskrivningen ger att Jobs gör ungefär allting fel som går att göras som ledare, men ändå får med sig osvikligt lojala medarbetare. På något sätt skapar han ett ”vi”, men med medel som skulle få vilken normal människa som helst att sluta eller gå in i ett självskadebeteende.

Beskrivningen ”geni och galning” stämmer nog in här, ett marknadsmässigt geni och en social mardröm. En person som jag verkligen skulle ha viljat arbeta med, och samtidigt hatat varje minut i samma rum som.

Fast det jobbigaste är kanske att jag känner igen vissa detaljer i mig själv …

Where good ideas come from

Jag har just läst ut Steven Johnsons Where good ideas come from, en bok om kreativitet och hur människan och naturen skapar möjligheter för kreativitet och nya idéer. Snart kommer en mer genomgående analys och recension av boken som helhet, men jag tänkte ge mina allmäna intryck så här direkt jag lagt ned den: Läs den! För mig var det ögonöppnande att se kopplingen mellan samarbete och skapande, och att få till och med ekonomipolitiska argument för hur vissa saker ”bör” lösas. Vi kommer behöva många bra idéer om vi ska skapa samhällen människor överlever i, över hela jorden, utan att samtidigt förstöra planeten. En hel del av det Johnson skriver om är väl värt att tänka på, både som metafor för hur samhällen (med samhällen menar jag allt från bostads- eller industriområden till kontinenter eller multikontinentala samarbeten) skulle kunna byggas och hur utrymmen för skapande och idéer byggs upp. Som sagt; läs den!

Måndagsvideon

Dagens video handlar om IDEO, och produktutveckling i kortform. Allt går inte att visa eller berätta på åtta minuter, men den är ändå mycket informativ och väl värd att se:

Kreativa metoder

Detta är ett gammalt inlägg, publicerat tidigare på annat ställe. Jag har redigerat och reviderat det, för att göra det mer lättläst och relevant. Jag har dessutom lagt in länkar, enligt den här bloggens princip att leda till källan eller åtminstone någon som vet mer än undertecknad.

Att vara kreativ är ganska svårt. Att vara medvetet kreativ är ännu svårare. Men om man ger sig den på att ta sig igenom alla metavetenskapliga artiklar/böcker/föreläsningar/younameit som finns, i någon slags jakt efter tillförlitlig kunskap, finns det en del att ta till sig av och använda som material för att bli mer kreativ och mer medvetet kreativ. Jag vet, eftersom jag grävde mig igenom just den där högen av självhjälpsstoff i jakten på kärnan, det där som tas upp i självhjälpsböckerna utan att någon förklarar varför. Jag vill alltid veta varför.

En sak jag fastnade vid var “nya idéer”. Ska man vara lite hårddragen kan man säga att det är omöjligt att tänka något helt nytt, något som är helt okänt för en själv, eftersom tankar ju kräver någon form av formulering. En grön elefant är visserligen ny som kombination (så länge man inte sett en grön elefant, men det anser jag vara föga sannolikt), men både begreppet elefant och begreppet grönt är känt sedan tidigare, och sedan handlar det om att passa ihop dem (försök tänka på en grön elefant en stund, se den framför er. Krångligt, eller hur?). Men om vi skippar den utläggningen (jag är inte kompetent att föra det här resonemanget längre än jag nyss gjorde, och jag blir ypperligt gärna överbevisad) så kan vi istället säga att det finns nya idéer, och att de kan framkomma på fem olika sätt. Alltså; hjärnan arbetar enligt fem olika mönster för att komma på de idéer som du upplever som nya. Typ. Dessa fem är:

Kombination av gamla idéer

Här har vi den gröna elefanten, det enklaste exemplet. Idé A, och idé B, var för sig inte nyskapande, kan om de kombineras på rätt sätt bli något helt banbrytande. Introduktionen av kameror i mobiltelefoner kan ses som en sådan idé; varken mobiltelefonen eller kameran var ny när detta först kom ut, men multifunktionen var revolutionerande.

Mutation

Ta en existerande idé, och “dra” i den. Lägg till detaljer, ta bort, vrid, ändra dimensioner, etc. Till slut har du något nytt som du inte tänkt på tidigare. [Ja, ni märker vid det här laget att jag tänker i produkttermer, men detta bör gå att applicera på annat också.] Här är det svårt att ta ett exempel, eftersom det är svårt att säga exakt varifrån en sådan inspiration kommer om man inte själv utvecklat idén.

Analogier

“What would Brian Boitano do?” Ja, ungefär så, faktiskt. Inom produktdesign faller det sig rimligt att titta på naturen, hur har naturen löst det här problemet som jag sitter med? Finns problemet någon annanstans, hur är det löst där? Att anpassa en lösning från ett annat “fält” till ditt eget problem är också att hitta en ny idé.

Grundprinciper

Back to the basics, på riktigt. Om man går tillbaks till grunden, till det enklaste, så finns ofta en lösning där, eller en idé. En anledning till att man inte får en idé kan faktiskt vara så enkelt som att man har gjort problemet alltför tillkrånglat, och på så sätt låst sig i sitt eget tänkande.

Gradvis framväxande ur gamla idéer

Den sista metoden är att helt enkelt leta efter dolda kvaliteter i förkastade lösningar, och arbeta med dessa för att få fram en fungerande lösning. Det här är ganska vagt och luddigt, men mycket användbart om man “kommer på” hur man själv ska använda det. Ofta finns det väldigt många bra poänger med de idéer man själv förkastat, som kanske går att använda som utgångspunkt för en ny idé. Ett exempel här skulle kunna vara Post-it-lappen, där klistret som egentligen var tänkt att bli ett nytt superlim. Det fungerade, som ni märkt om ni använt en Post-it någon gång, inte så vidare värst bra, däremot har det kvaliteten att kunna klistra fast mot underlag många gånger innan det torkar ut. Detta gjorde att 3M fick en enorm produktsuccé, men inom ett helt annat område än de först tänkt sig.

Källa: Nigel Cross; Designerly ways of knowing (2006).